Gotland jämförs ju ibland med andra öar, belägna på betydligt varmare breddgrader. Men att det framställs rom på ön, det var en nyhet!
Tidigare odlades sockerbetor i stor skala på Gotland. De användes för tillverkning av socker vid Roma sockerbruk, som var i drift från 1894 till 1997. Man har diskuterat att använda anläggningen till att tillverka biogas, eller etanol som skulle användas som bränsle, står det på Wikipedia.
Odlingen av sockerbetor upphörde inte helt och hållet när sockerbruket stängde. Och faktum är att en del av dessa betor kom till användning för etanolproduktion av ett något speciellt slag. Numera går det nämligen att köpa gotländsk rom på Systembolaget. Eller rom och rom… För att kalla drycken för rom måste den tillverkas av sockerrör. Därför har entreprenörerna bakom företaget Träkumla rom AB valt att kalla sin produkt Altissima, det latinska namnet på sockerbetan, som även betyder ”ädlast”.
Det här är kanske inte nyheter för alla läsare, men för mig var det definitivt en nyhet. Jag hittade nyligen en ganska gammal artikel om Träkumla, och Roger Ogestad och Johan Forsberg som startade företaget. De kläckte den halvt geniala, halvt galna idén till gotländsk ”rom” när de funderade på vad som skulle hända med sockerbetsodlingen på ön. De installerade sig i en lada som på en f.d. mjölkgård, tog hjälp av en professor på livsmedelsområdet och skapade en testrom som de blev så nöjda med att de började tillverka sin dryck i större skala.
I dagsläget finns tre produkter från Träkumla i Systembolagets beställningssortiment:
- Altissima Bigarrå (nr 87748), 252 kr för 700 ml.
- Altissima Vulgaris (nr 86707), 548 kr för 500 ml.
- Altissima Pistage (nr 87004), 252 kr för 700 ml.
Bigarrå och Pistage är smaksatta varianter, med en alkoholhalt på 32 volymprocent. Vulgaris är starkare – 40 volymprocent – och har lagrats på bourbonfat i 42 månader. Alla tre varianterna kan användas som drinkingrediens, eller som snaps eller avec. Det är med andra ord ingen större skillnad i användningsområde, jämfört med vanlig rom.
Tillverkning
Även tillverkningsprocessen för Altissima liknar i allt väsentligt den för traditionell rom. Råvaran är melass, en biprodukt från sockertillverkning som även kan användas till djurfoder, vid odling av jäst, eller för smaksättning av tobak. Melass har ungefär samma konsistens som sirap, och en sockerhalt på 50 %. Melassen späds med vatten och får jäsa i mellan sju och tio dagar, tills den får en alkoholhalt mellan åtta och tio procent. Denna vätska destilleras sedan, och på detta sätt får man fram spritdrycken. Hade melassen kommit från sockerrör hade det färdiga resultatet kallats rom, men när den istället kommer från betor satte EU-domstolen ned foten.
För den som vill veta mer om hur Altissima tillverkas finns det möjlighet att besöka destilleriet. Faktum är att guidade visningar står för en stor del av Träkumlas inkomster.
Ursprungligen fanns ingen möjlighet att provsmaka romen på plats, men numera går det att boka en romprovning. Då får man smaka på fyra sorters rom, tillsammans med tilltugg som förändrar och förhöjer smakupplevelsen. Kanske något att boka in för den som ändå ska till Gotland? Se bara till att någon i sällskapet avstår från rom, så att ni kan ta er tillbaka också.